Min mamma
Min mor är en mycket speciell kvinna. Var förbi på bullbak tidigare (vilket inte hänt så ofta på senaste) Lite qvalitytime med morsan sitter ju aldrig fel! Hon stog och penslade ett gäng bullar varpå jag påminde henne om bullarna i ugnen, ojjävlar! Utbrast hon men insåg att det inte var någon fara, så hon lät dom vara kvar en stund till. Efter ett tag utbrister hon igen, ojjävlar!! Men denna gång sliter hon tag i ugnsluckan och rycker med hela yttersta glaset. Sån tur är så sitter haspen kvar så att den går att öppna. Men inte länge till.. Den slet hon loss i nästa drag och skriker åt mig att inte skratta. Hur i helvete skulle jag kunna låta bli att skratta?! Bullarna blev lite brända och efter lite meck och lagning av ugn kunde vi fortsätta bullbaket. Catrin Myrberg i sitt esse ♥
(Dessutom påstog hon att vi var den normala delen av Myrbergsläktet... Var fick hon det ifrån?)
(Dessutom påstog hon att vi var den normala delen av Myrbergsläktet... Var fick hon det ifrån?)
Elsa Backlund, när börjar tiden läka?
Vart går gränsen till att vara svag och inte orka mycket mer?
Nästan allt du gör är tungt och känns onödigt. När du sitter där mitt i natten ute på vägarna och får ett pirrigt mys i kroppen av den vita snön och en allmän känsla av behag, men i exakt samma stund kan du komma på dig själv må dåligt och rysa i hela kroppen av kalla kårar. Samma känsla om och om igen slår dig varje natt flera gånger och det enda du kan tänka på är Henne, Varför? Går det inte att ändra på, litegrann iaf?
Men du inser snabbt att det aldrig kommer att ändras och det liknar en käftsmäll varje gång! Det ömmar i hela kroppen, från tårna till öronen. Det gör ont i bröstet och du får svårt att andas. Även om det ibland bara varar ett par sekunder så är det tillräkligt för att inse hur mycket en annan levande själ kan göra för intryck på en. Levande, det är ju det hon inte är längre..
Att man kan sakna en person så mycket när denne är borta men aldrig inse egentligen vad det är man har framför sig då det är aktuellt att visa sin uppskattning och kärlek till dom man står nära är helt fantastiskt. Det är så många som säger "Du vet aldrig vad du har föränn det är borta, ta vara på det du har" men jag tror inte att så många gör det. Det skulle krävas en sån här grej för mig att göra det, och ändå kan jag inte ta vara på alla jag vill. Har ingen ork att höra av mig till alla jag saknar och älskar konstant, och det ger mig fruktansvärt dåligt samvete. Ni kankse inte är här i morgon. - Något jag tänker på varje dag, att ni kankse inte är här i morgon. Det är jobbigt men vad ska man förvänta sig? Ingenting jag gör kan ändra någon annans handling eller olycka. Så why bother?
Till och från kan jag må så dåligt och bara vilja gråta floder, det kan vara mitt i ett lyckorus eller i ilska. Och jag klarar inte av hur mycket som helst. Man får höra att man är stark och att man får vara svag ibland. Jag vill glömma hela detta år och låtsas som att det aldrig existerat för det har inte kommit något bra utav 2010..
Jag saknar ditt vackra ansikte och din glada röst! Du spökar så fördjävla mycket i mitt huvud och jag förstår inte hur en tid ska kunna läka sådana sår. Jag älskar och saknar dig Elsa! Du var det bästa himmelen kunde få och det mest otänkbara vi kunde mista. Älskar dig Elsa Backlund ♥
Nästan allt du gör är tungt och känns onödigt. När du sitter där mitt i natten ute på vägarna och får ett pirrigt mys i kroppen av den vita snön och en allmän känsla av behag, men i exakt samma stund kan du komma på dig själv må dåligt och rysa i hela kroppen av kalla kårar. Samma känsla om och om igen slår dig varje natt flera gånger och det enda du kan tänka på är Henne, Varför? Går det inte att ändra på, litegrann iaf?
Men du inser snabbt att det aldrig kommer att ändras och det liknar en käftsmäll varje gång! Det ömmar i hela kroppen, från tårna till öronen. Det gör ont i bröstet och du får svårt att andas. Även om det ibland bara varar ett par sekunder så är det tillräkligt för att inse hur mycket en annan levande själ kan göra för intryck på en. Levande, det är ju det hon inte är längre..
Att man kan sakna en person så mycket när denne är borta men aldrig inse egentligen vad det är man har framför sig då det är aktuellt att visa sin uppskattning och kärlek till dom man står nära är helt fantastiskt. Det är så många som säger "Du vet aldrig vad du har föränn det är borta, ta vara på det du har" men jag tror inte att så många gör det. Det skulle krävas en sån här grej för mig att göra det, och ändå kan jag inte ta vara på alla jag vill. Har ingen ork att höra av mig till alla jag saknar och älskar konstant, och det ger mig fruktansvärt dåligt samvete. Ni kankse inte är här i morgon. - Något jag tänker på varje dag, att ni kankse inte är här i morgon. Det är jobbigt men vad ska man förvänta sig? Ingenting jag gör kan ändra någon annans handling eller olycka. Så why bother?
Till och från kan jag må så dåligt och bara vilja gråta floder, det kan vara mitt i ett lyckorus eller i ilska. Och jag klarar inte av hur mycket som helst. Man får höra att man är stark och att man får vara svag ibland. Jag vill glömma hela detta år och låtsas som att det aldrig existerat för det har inte kommit något bra utav 2010..
Jag saknar ditt vackra ansikte och din glada röst! Du spökar så fördjävla mycket i mitt huvud och jag förstår inte hur en tid ska kunna läka sådana sår. Jag älskar och saknar dig Elsa! Du var det bästa himmelen kunde få och det mest otänkbara vi kunde mista. Älskar dig Elsa Backlund ♥
