Sånt är livet... eller måste det?

Har inte skrivit på ett tag...

Satt och fick något knäpp nyss!
Jag förstår inte vad vi har gjort för att förtjäna att bli behandlade som vi blivit av dig! Allt skulle vart så mycket lättare om vi hade haft någon annan. Du är så jävla pinsam(?) Kan inte ens sätta ord på vad du är! Allt du har gjort är så jävla fruktansvärt. Och att du fortsätter ljuga om det i alla år. Det är helt sjukt! Och ännu sjukare är att jag fortfarande har kontakt med dig! Du har fan i stort sett förstört mitt liv. Inte bara mitt, flera på kuppen. Just nu är jag så jävla frustrerad så att jag bara gråter! Vet inte vad jag ska göra riktigt. Kan jag göra nåt?

Men å andra sidan har du ju bra sidor. Men jag vet inte om dom kan överväga. Fast ändå så kanske. Du går allttid att prata med om allt. Även om jag inte litar på dig. Men du kan ge bra råd och lyssna. Men ändå vill du helst snacka om dig själv! fan det är så jävla svårt :S Vill bara glömma allt! Ville inte ens veta det från början. Är det för mycket begärt att ha en normal familj?!

Vill tack Adde. Min plastpappa som har funnits för oss så länge jag kan minnas. Sen jag var 3 eller nåt.. Minns inte riktigt. Men han har alltid varit där för oss. Alltid ställt upp som en pappa och jag har aldrig sett honom som något annat än min pappa! Vet att han skulle göra vad som helst för oss 3. Och för mamma såklart!

Vet inte om det här är för personligt att skriva på en blogg, men det struntar jag faktiskt i just nu. Måste få ut det på nåt sätt istället för att bara sitta och tänka och gråta i tomma intet. så antingen så ger ni fan i att bry er om vad det står eller så bryr ni er...




Snart ska jag åka till anstalten med Carro och hälsa på Johnny. Så ska börja fixa middag innan Carro kommer hem om någon timme.
Peace!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0