Kärleken till ett barn..
Det finns inte någon utan egna barn som kan förstå den otroligt smärtsamma kärleken till ett barn.
Den kärleken som gör att man känner sig som en dålig människa dom dagar man inte är närvarande. Den kärleken som gör att jobbet inte riktigt är lika roligt som hemmalivet med en glad liten kis.
Den kärleken som gör att precis ALLT du gör är med en nypa ångest och saknad. Saknad till sitt barn. Alltid oavsett!
Att de kan göra så jävla ont att älska någon så in i helvete starkt!
Kanske därför jag inte har några egna. När jag pratat om hur mycket jag älskar mina syskonbarn har många sagt "vänta bara tills du får egna". Och det skrämde mig lite för jag älskar er så otroligt mycket. Det här läste jag för dig när du var liten och jag skulle till USA:
"Jag lovar hjälpa dig älska livet. Att alltid hålla dig med ömhet och ha det tålamod kärleken kräver. Att tala när ord behövs och dela tystnaden när de inte gör det. Att leva i ditt hjärtas värme och alltid kalla det hemma."
Och så kom Texas.... Vad säger man...
/Moster M
