AnnelieMyrberg

Ett nytt liv, det är vad jag har lyckats skaffa mig. Innan jag började 9an var jag en sur och grinig liten dryg skitunge. Jag behandlade andra på ett sätt som fick mig att framstå som den bättre. (negativt) Jag behandlade andra som jag tidigare hade blivit behandlad. Det var ett sätt att behålla min heder till det nya stället. Ingen där skulle få se hur jag igentligen mådde eller hade mått på dom tidigare ställen jag bott på. Så jag gömde mig bakom en fasad och spelade "stark". Vilket är helt fel ord har jag kommit på nu. Jag var svag, så svag att jag valde att trycka ner andra för att må bättre själv. Och få respekt eller vad man nu ska kalla det. Nu kallar jag det dumhet.

Kan fortfarande komma på mig själv kolla snett och slänga ur mig komentarer till folk jag inte känner. Det värsta är att dom flesta av mina nuvarande vänner säger till när jag gör det. Vissa tycker att det kan vara kul i måttliga mängder. Det är så dom känner igen mig. Men att höra det är inte speciellt kul, när man tänker efter. För det innebär att dom känner igen mig i att vara elak mot andra. Och jag vet precis hur personen som jag slänger en komentar till känner sig. För jag har suttit i exakt samma sitts, om inte värre.

Jag flyttade till vaxholm i slutet av 8an. Till min pappa. Lärde känna helt nya människor i 9an och fick ett helt anourlunda liv. Sa upp nästan all kontakt med vännerna jag hade innan. Inte alla på en gång men jag kom på sucsisivt vad det innebar att vara en riktig vän. Och med tiden insåg jag att jag inte behövde vara elak för att må bra. Vännerna jag fick i Vaxholm är de bästa vänner jag kan tänka mig. Dom har alltid accepterat mig för den jag är och har alltid behandlat mig med respekt, vilket jag också gjort mot och med dom. Allt det här har inte bara hänt hux flux utan pågått under lång tid. Jag är inte helt säker med mig själv än heller, för då hade jag inte kommit på mig själv att "råka" slänga ur mig en komentar eller sne blick mot folk. Men jag vet att jag är säker på mina vänner och jag vet hur man inte ska behandla folk.

Jag vet inte vad jag vill ha fram av det här inlägget. Om det är att jag vill be om ursäkt till folk jag sårat, eller att ni som sårar folk ska inse vad ni gör. För det ni gör mot folk kommer ni få tillbaka tusenfalt. either you like it or not! Om inte dålig självkänsla och självrespekt, så kommer ni någongång få samma medicin tillbaka.

Att flytta till Vaxholm och träffa människorna jag träffat from 2003 fram till nu är det bästa som hänt mig! Jag har dessutom kommit närmre min familj genom att må bättre!

Jag älskar er, även fast några glider ifrån och andra stannar kvar mer än ni kan ana! <3