En kort period av ett liv <3
Det snurrar i huvudet. Tusen tankar. Har legat i lugn och ro i sängen säkert 2 timmar nu men lyckas ändå inte somna.
På fredag.. På fredag åker han. Har försökt att inte tänka så mycket på det men inser att det kanske är jobbigare än vad det verkat. Han är ju min lilla lillebror! Hur ska det gå? Vad är det för folk där? Hur kommer han må? Vad kommer han få göra? Hur ensam kommer han att känna sig? Hur många av hans tankar kommer komma ikapp honom åter och åter igen och gnaga på honom när han inte har annat att göra?
Vad ska jag göra? Eller vi? Och vad ska vi säga? Vi kan ju knappast trösta eller komma med ett ynkligt "det löser sig".
Varför är folk så bra på att döma? "Hoppas han lär sig något nu då" "ja han visste ju att det var fel"
-Ja men vad hjälper det att folk gnuggar in det lite extra varje gång det pratas om det? Vad tror ni att han gått och grubblat på det senaste året? Han behöver positiva ord som "vi ses ju snart igen" eller "jaha du lär ju vara bitig när du kommer hem" ;)
Lite humor i allvaret. Även om det är svårt.
Vill skriva mycket men vill inte bli för personlig.
- Det som inte dödar, härdar!
See you in a wile, Brush!! <3
